Absolut Noll
Anna Fock
Language:
Pages: 177
ISBN: 2:00264021
Format: PDF / Kindle (mobi) / ePub
Vinter i Sankt Petersburg. Några unga bögar på drift. En korrumperad, våldsbenägen snut. En förälskad gatsopare. Resan till barndomens datja över nyår. Det är så kallt det kan bli.
»Absolut noll« är Anna Focks debutroman.
KRITIKERRÖSTER
»Kanske just på grund av sitt tydliga insisterande på sig själv som litteratur, är Absolut noll en såväl intressant som rolig och tveklöst politisk romandebut.«
Smålandsposten
»Nu har jag aldrig varit där, men tycker att jag kan uppleva staden i Anna Focks bok, att den skildras väl, både geografiskt och mentalt. Och sinnligt. Med snö, dofter, färger och ljus. Men Anna Fock har bara varit i Sankt Petersburg i en vecka. Jag vet att författare hittar på, det är liksom det de gör, men jag blir ändå imponerad.«
Camilla Carnmo, Borås Tidning
»Anna Fock debuterar med en stark prosa med ett frigjort språk som inte tyngs för mycket av allvaret i texten.«
Emil Åkerö, Östgötacorrespondenten
»Absolut noll är lika välskriven som den är angelägen.«
Therese Eriksson, Helsingborgs Dagblad
»Det råder inte någon brist på handling och det är bra driv i förloppet. Rika miljöteckningar och ett slags uppriktighet i anslaget ger läsaren ett osminkat porträtt av en grupp ryska ungdomar i marginalen, i en icke existens och betraktade som absolut noll.«
Catrin Vilaumme Fägerstrand, NorrköpingsTidningar
»Anna Focks debutroman är på flera sätt en viktig bok. Den berättar om en tid och plats som behöver sitt utrymme i litteraturen. Jag tror också att boken kan vara startskottet för ett intressant författarskap.«
Martina Montelius, Expressen
»Personporträtten hör till romanens styrka. Fock är fenomenal på att med enkla medel skapa människor så levande att de närapå kliver ut ur boksidorna Romanens titel anspelar på mänsklig kyla. Ändå blir Absolut noll i slutänden värmande läsning. Den omsorgsfulla gestaltningen alstrar sin egen värme. Ytterst handlar det om att inrätta sig i kylan med mänskligheten i behåll Det finns partier där jag tycker att historien går på tomgång de trehundranitton sidorna hade gott kunnat skäras ned med en fjärdedel men mestadels gläds jag åt en roman som engagerar mänskligt och politiskt utan att för en sekund sluta vara litteratur och bli debattinlägg.«
Malin Lindroth, GöteborgsPosten
»Helheten är emellertid en absolut välsmakande och otvetydigt läsvärd dekokt på, låt oss säga lite Jonas Gardell, lite Håkan Hellström, lite Lilja 4-ever och en alldeles egen litterär röst som jag ser fram emot att läsa mer av.«
Anna Lindblom, Skånskan
»Det är mycket avancerat av Anna Fock som ju ändå debuterar och verkligen tycks kunna skriva avspänt 'från höften' och få till det så vidunderligt bra.«
Benny Holmberg, Tidningen Kulturen
»Jag hade svårt att lägga ifrån mig den här boken, mycket för att det kändes som att allting när som helst skulle brisera och utvecklas till en ren katastrof. Men trots sin allvarliga tematik är det också en berättelse om kärlek, mellan vänner, familj och älskande. Bitterljuv. Min enda invändning är det något för tillrättalagda slutet, som fick min upplevelse av texten att domna en aning. Bortsett från det har Anna Fock debuterat med en angelägen roman, och jag kan bara applådera.«
Andrea Lundgren, Norrländska Socialdemokraten
Big Little Book Of Playboy's Party Jokes
If This Is Mid-Life...Where's the Crisis?
flygplansvinge sticker upp ur halsringningen på hans t-shirt och jag smeker den, drar ner tröjan och kikar på hela tatueringen. �Det är en sak jag har glömt att göra.« �Jag mår bra av dig«, mumlar han mot min tinning. �Jag mår bra av dig också«, svarar jag, �och jag kommer tillbaka. Snart.« Som för att understryka löftet, och av praktiska skäl, låter jag väskan ligga kvar bredvid sängen när jag ger mig av för att ta reda på varför Lena Surkova har blivit så mager och skaffar sig sådana
som händer men sätter genast av efter Lena i full fart. Hon har hunnit en bra bit, och trots att butikspersonalen redan har gett upp jakten rusar jag rakt ut framför en bil för att så fort som möjligt korsa gatan. I nästa stund hör jag hur en av ölflaskorna krossas när jag tar stöd med händerna mot krönet på en stenmur och svingar mig över till andra sidan. Där ligger Lena, flämtande och skrattande, med en flaska Putinka intill sig i leran på kyrkogården. �Fan vad osmidig du är«, stönar jag och
verkade alldeles himlastormande glad att vara tillbaka.« �Spel för gallerierna. Nu vill jag bara konsumera skräpkultur, bli en korkad fet kärring och dö i förtid av chipsorsakad cancer.« Klinikens väntrum är som ett bårhus. Någonting med ljuset får allt att se gult och grått ut. Grågula spökmän med sorgsen hy och insjunkna kinder sitter på stolarna längs väggarna, stirrar ut i luften medan tidskrifterna på soffbordet ligger olästa. Jag ser inga kvinnor. De kanske har en egen mottagning, medan
ingenting har hänt. Laga middagar med honom, sova och vakna bredvid honom, bli galen på att han skiter med badrumsdörren öppen. Inget av alternativen är särskilt övertygande. Volodja har tagit av sig munkjackan och jag lägger efter en stunds tvekan fingertoppen mot insidan av hans handled, följer blodådrorna upp längs underarmen, till tatueringen med ankaret och städerna där jag stannar och sprider ut alla fingrarna som en spindel. Min mun vattnas och han blundar. Kvällen hos Maksim, det var ju
här på flera år.« �Minns du den där gången då vi cyklade dit och ett fyllo tog tag i Sasjenka? Det är verkligen perverst och onaturligt. Gubbar som försöker våldta små barn. Men så länge de inte är ljusblå går det an, eller hur? Och dessa hundratusentals gatubarn, visst är det bättre att de blir heroinister som sjuåringar och blir våldtagna av fulla pedofiler än att de blir adopterade och får flator som morsor?« Vi delar en cigarett och Lena är tyst. En gammal gumma och två medelålders