Oceanen vid vägens slut
Neil Gaiman
Language:
Pages: 112
ISBN: 2:00292117
Format: PDF / Kindle (mobi) / ePub
Neil Gaimans senaste roman är ett koncist mästerverk i det lilla formatet. Minnets trådar drar oss in i ett sedan länge glömt händelseförlopp där en liten pojke stod öga mot öga med förgörande ondska och fann den vackraste vänskap man kan önska.
En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål, men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: till en bondgård med en liten ankdamm strax bakom. För länge sedan bodde familjen Hempstock där: elvaåriga Lettie, hennes mamma och mormor. Märkligt nog bor mamman och mormodern kvar, lika gamla som de var då för fyrtio år sedan, men Lettie är borta.
Mannen sätter sig på den gröna bänken bredvid dammen och genast börjar han minnas året då han var sju: hur gruvarbetaren som handlade med opaler en morgon låg hopsjunken i baksätet på en bil i vägrenen. Död. Och hur Lettie försvann.
Stunden på bänken vid dammen för honom tillbaka till våren då ondskan i en hemhjälps skepnad kom in i hans barndom och då hans världar - både barnets fantastiska och de verkliga - förändrades för alltid.
I Oceanen vid vägens slut avtäcker Neil Gaiman en berättelse, lika fasansfull som vemodig, i lager på lager.
"Missa inte den här boken." John Green, författaren till Förr eller senare exploderar jag
Översättare: Kristoffer Leandoer
A Betrayal in Winter (Long Price Quartet, Book 2)
Dreamwalker (The Ballad of Sir Benfro, Book 1)
Monster Republic (Monster Republic, Book 1)
Harry Potter e as Relíquias da Morte (Harry Potter, Book 7)
hennes vänner (de var bägge med på kalaset som betraktare snarare än deltagare) innan de under fnissningar smet ut i trädgården. Min mamma hade förberett lekar, men eftersom ingen, inte ens min syster, var där så lekte vi ingen av lekarna och jag öppnade tidningspapperet som skicka-vidare-presenten var inslagen i och fick syn på en blå Batmanfigur av plast. Jag var ledsen över att ingen hade kommit till min fest, men glad över att ha en Batmanfigur och en oläst födelsedagspresent, en box med
hennes vänner (de var bägge med på kalaset som betraktare snarare än deltagare) innan de under fnissningar smet ut i trädgården. Min mamma hade förberett lekar, men eftersom ingen, inte ens min syster, var där så lekte vi ingen av lekarna och jag öppnade tidningspapperet som skicka-vidare-presenten var inslagen i och fick syn på en blå Batmanfigur av plast. Jag var ledsen över att ingen hade kommit till min fest, men glad över att ha en Batmanfigur och en oläst födelsedagspresent, en box med
och gropar och gupp och stenar som stack upp, helt uppkörd av traktorer och regn och tidens gång. ”Vilka ungar”, sa polisen. ”För dem är det ett skämt. Sno en bil, köra runt ett tag, dumpa den någonstans. De är nog från trakten.” ”Jag är bara glad att den kom tillrätta så kvickt”, sa pappa. Vi passerade Caraways gård, där en liten flicka med klarröda kinder och nästan vitt blont hår stod och stirrade på oss. Jag höll min brända smörgås i knäet. ”I alla fall underligt att de lämnade den ända
Hempstock? Är kattungen kvar här? Den svarta med en vit fläck på ena örat?” ”Inte inatt”, sa Ginnie Hempstock. ”Hon är ute och rör på sig. Hon låg och sov på stolen i hallen hela långa eftermiddagen.” Jag önskade att jag kunnat klappa hennes mjuka päls. Jag insåg att jag ville säga adjö. ”Ähum. Jag antar. Om jag nu måste. Dö alltså. Inatt”, började jag tveksamt utan att riktigt veta vad jag ville säga. Jag förmodar att jag ville be om något – att de skulle säga adjö till mamma och pappa åt
världen, att göra vad man måste för att klara sig, utan att behöva undra om det man just åstadkommit, vad det än gällde, verkligen var värt att någon hade, om inte dött så åtminstone gett upp sitt liv för det. Det var inte rättvist. ”Livet är inte rättvist”, sa Ginnie som om jag talat högt. Hon körde in på vår uppfart och parkerade utanför ytterdörren. Jag gick ut ur bilen och det gjorde hon med. ”Lika bra att underlätta din hemkomst”, sa hon. Fru Hempstock ringde på fastän ytterdörren alltid